Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— S — ,
gjorde nu genom gester och tecken kuriren
uppmärksam på sakläget och fann till sin glädje att
mannen var begriplig nog, ty han såg att denne
hoppade ned från hästryggen, började att lossa på
sin springares sadel och betsel, ledde den ned till
älfven, band den vid en al och redde sig att vänta.
Per Adrian gick åter upp mot hemmet i
tunga tankar, desto svårare att bära, som detta
var något, som sen många år, ja, man kan säga
hela lifvet var honom en okänd börda. Där borta
på andra stranden stod konungens kurir — därom
var intet tvifvel, det syntes på uniformen. Nu
skulle han få svar på det för hela deras framtid
viktiga bref, som han och hans hustru afsändt
för ett halft år sedan. Detta bref, hvars koncept
han läst och kommenterat snart sagdt hvarje dag
sedan det afsändes, och som han hemlighållit för
sonen ! Nu fanns svaret där borta på andra
stranden, men — ack hvilken olycklig tillfällighet —
folket var borta, Gustave François var borta och
båtarna voro borta. Tänk om — och den vidskeplige
mannen öfverfölls af en stor oro vid tanken på
dessa motigheter — allt detta förebådade ett
ogun-stigt, ett olyckligt svar. Hans oro stegrades
än mer när han på sin vänstra arm fann en
stor spindel. „Araignée de matin, porte
chagrin“, deklamerade han och vågade icke, trots det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
