Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammal, det plågade honom. Det visade att det
gamla såret allt ännu var sjukt och ömt, oaktadt
allt hvad han och hans mor därom skrifvit.
Han var emellertid mycket trött, klädde
där-före hastigt af sig och lade sig i säng. Vid det
sprakande talgljuset kastade han en blick på det
blad han erhållit af Jan Anders och fann att det
var en skrift som hette „Tryckfriheten, den
välsignade“. Den innehöll löjliga satiriserande
anspelningar på regeringen och kungen personligen,
men Gustave François fann intet nöje i
kvickheterna. Han kastade bort bladet, tog Gabrielles bref,
läste och omläste det gång på gång och
glömmande det brinnande ljuset, somnade han in med
ett lyckligt löje öfver den vackra munnen.
Knappast hade han insomnat, innan dörren öppnades
med fart och Jan Anders steg in med brådskande
steg.
— Stor nyhet, Gustave François, stor nyhet!
Gustave François for yrvaken upp.
— Hvad är det fråga om?
— Öfverste Nordencreutz har farit till
Helsingfors, men ... men, nåväl, jag skall i allra största
hemlighet säga dig det. Han! den store är här,
Göran Magnus Sprengtporten, han reser i
morgon bittida på sin speljakt „Lediga stunder“ till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
