Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en jättekornknarrs sång i natten och
nattväktaren sjungande ropar sitt „Klockan ar tolf
slagen, Gud hålle sin milda och nådiga hand
öf-ver vårt land och skone staden från eld och
brand; vinden är väst“.
— Vinden är väst, säger Blomcreutz, och nu
fingo våra vänner brådt att taga afsked. Alla gå
sakta och hastigt ned för den knarrande trappan
och följa Jan Anders till båten, som ligger vid
hamnen med sina sofvande roddare. Man
omfamnar hvarandra och skiljes åt.
— Hvilken märkvärdig storslagen man är
icke denna Jan Anders, säger Rehnstjerna. Förrän
jag lärde mig känna honom, gick min tid på ,,ma
belle“ och „baccara“-spel, han har lärt mig älska
studierna och arbetet.
— Mig, säger lilla Blomcreutz, lärde han att
lämna fylld karaff med Gustafs namn uppå.
De tre vännerna komma hem, kläda hastigt af
sig och lägga sig. Rehnstjerna och Blomcreutz i
fållbänken, Gustave François på pinnsoffan. Han
kan icke sofva, de stora taflor som målats för
honom, leka honom i hågen. Han kastar sig af
och an i bädden, plågad af värmen, den dåliga
luften och sin trötthet. Plötsligt rinner det
honom i hågen, att han fick ett bref af
Manner-skantz. Under dagens oro och skiftande sinnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
