Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rullstenar ut till hafvet mot Sandhamn. För att
komma till bron måste man gå igenom templet.
— Ilvilken ljuflig ort, hvilken Herrans Guds
helgedom är icke detta naturens underverk, säger
kyrkoherden Nymander seende omkring sig. —
Och se den stolta fästningen där borta, Sveas värn
och sköld, och där den rika, charmanta köpstaden
med sitt härliga tempel!
— Ja, här är ravissant, säger fru Ulla Lisa,
men skönast är det, när solen går ned och
staden står mot rosiga sk}7,ar i matta färger och
speglar sig i det aftonlugna hafvet.
St af va tyckte mera om den andra sidan, den
var så syndigt vacker med friska gröna stränder
och mjuka löfträd. — Den påminner mig alltid,
säger hon, om orden „Brunnsvikens böljor blå i
vattrade vågor ses gä.“
— Men Stafva, comment, c’est de Bellman.
— Nu komma de, ropar Sofie från bryggan.
— Kom genast hit, ropar fru Stafva, vinden
blåser upp dina kjolar, och benen synas från bå
tarna.
— Mais chère soeur! säger Ulla Lisa.
Riktigt. Från Helsingfors och Sveaborg komma
nu båtar, som alla styra mot samma medelpunkt.
Båtar i alla färger och af alla former, chebeker,
kaiker och slupar. Främst i têten ses Manner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
