Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sutto på hvar sin sida om altaret på förgyllda
stolar. Bakom Rajalin satt musiken, en
hornseptett kring en liten i många svängar byggd
orgel. Fältprosten, en ståtlig, mycket kolerisk och
själfrådig herre — han kunde bland annat icke
förmås att bära peruk med hårpiska — hade varit
kornett och tjänat i preussiska armén, innan han
blef prest.
Nu var han förargad öfver de unga
officerarnas bristande punktlighet, och ehuru han stod
vid altaret, kunde han knappast behärska sin
otålighet. För hvarje gång någon gick i bönsalens
dörr, vände han sig om för att se, om ej alla voro
församlade redan.
Precis på slaget sex steg Gustave François
in i bönsalen, han var den första.
Nu vände sig prosten Schwerin om och sade
helt högt: — Punktlighet är en krigares första
dygd, hvar äro de andra?
Men innan han fick något svar, spelades på
den i roccoco rikt utsirade orgeln upp en marsch,
som småningom gick öfver till hymnen ur Gustaf
Wasa „Ädla skuggor, vördade fäder“. Orgeln, som
till Gustave François’ stora förvåning sköttes af
tavernaren, badmästaren, coiffeuren Burmeister,
hade en tunn, hes stämma, som på ett nästan löj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
