Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magerade hatt och ropar ett hänfördt: — Lefve
konungen! Flaggorna höjas och sänkas, kanonerna
dåna. Hvit, gul och rosig breder sig röken i
morgonsolens ljus öfver fästet. Jublande rop och
hornklang höras från skären, från fästningen, från
konungens fartyg. Och som en jagande falk ilar
farkosten öfver skummande vågor ut åt hafvet, där
ett tiotal fartyg redan i sakta rodd, på tvänne
linjer styra sin färd ostvart under major Törnings
befäl, beordrade att fatta posto vid Kungshamn
och ställa sig till generalen baron Carl Armfelts
ordres. Den gamla landshöfdingen hade åtagit
sig det vanskliga värfvet att föra armén i striden
mot nordens Semiramis, mot „Rysslands stolta
fru“.
Gustave François hade i det sista sett på
Gabrielle, så att det rätta ögonblicket att se
denna konung, som fyllde hela landet med ryktet om
sitt snille och sin dubbelskepnad af godt och ondt
gick honom förloradt. Innan han rätt kom till sig
själf, var Falken bortom kobbarna och lade ut
till hafs.
Som stora mörka hafsfåglar i seglande mjuk
flygt. sväfvade galérerna fram öfver hafvet med
hurtiga, beslutsamma män ombord och ett
underbefäl, som brann af begär att vinna segerns lön
och ärans lager. Det intryck af öfversvallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
