Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stetid i Frankrike vid konungens garde, sina
marscher och strider under det sjuåriga kriget, sin
och rådman Bergenfeldts i Helsingfors franska
skola, där den förra skötte om grammatiken och
Macdonald om prononciationen och declamationen,
försjönk Gustave François, allt medan den andres
ord susade förbi honom, i dystra tankar öfver allt
hvad gårdagens samtal med Gabrielle fört med
sig. Likasom Macdonald var en vilsen fågel,
drif-ven ur det land där han födts, så var äfven han
själf blifven en vilsen själ, drifven ur den tankens
och känslans värld, i hvilken han vuxit upp sen
åratal; och likasom Macdonald var blifven en spillra
i lifvet, som aldrig mera skulle blifva något helt,
skulle väl äfven han en gång, sviken i sin tro och
sin kärlek, gå till spillo. Under allt detta gick
Macdonald på med sin lefnapls brokiga saga och
allt högre växte tvisterna och dispyterna om plats
på fartyget, om frågorna och partierna vid sista
riksdagen, om kungens politik och om ständernas
kränkta rätt. Det var en ofrid, en ovänskap, en
fientlighet de olika elementen emellan ombord
på det lilla fartyget, som ingaf enhvar de
sorgligaste aningar om utgången af det krig, dit man
nu drog ut. Skarpast i sina uttalanden i detta
afseende var öfverstelöjtnanten vid nyländingarna
Erik Abraham Leijonhufvud, som sänd till Lovisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
