Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ack, hjärtans gossen min, jag har en stor
sorg att förkunna dig, sade den gamle, han satte
sig vid bordet under fönstret och höll sina
händer för ögonen.
— Hvad är det, hvad är det, gäller det
Gab-rielle? säger Gustave François.
— Ack nej, hjärtans gossen min, ack nej!
Det gäller din fader. Han är död!
— Död! och Gustave François lutar sig mot
fönsterposten och gråter sakta för sig själf. Han
vågar icke fråga huru?, ty han fruktar ett svar
som vid detta budskap om hans död, skall binda
något fult. — Död, när! Han dog väl ej för . . .
— Nej, nej! hjärtans gossen min, din fader
dog som en vaillant, en duktig finsk officer. Var
tröst, min son. Han dog som en ärans man, men
huru det tillgick, det ha vi måst lofva din
moder, som nu, uttröttad af sorg och af resans
ansträngningar, sofver i rummet på andra sidan
förstugan, att icke tala om, ingen annan än hon
själf får berätta det för dig. Vi skola väcka
henne om en half timme, hon vet ej, att du är
här. Jag följer henne och Gabrielle till Lovisa.
De skola, medan kriget varar, bo hos
Gardemeisters på Sandviken. Så snart jag har dem i
säkerhet, vänder jag åter till Eremitaget för att
vårda mina ympar och rosor. Vill du nu vänta
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
