Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Som du vet, hör hon till de ifriga, de
brinnande naturerna. Hon har stormat, hon har
gråtit, nu har den fysiska afmattningen något
lugnat henne, men hon är stolt öfver Per Adrians
död, för henne är han en ... .
— Jag vet, men du, huru gick din resa, huru
fann du din fader, huru fann du ... .
— Min resa, den gick väl. Jag reste i
vagn natt och dag med general Kaulbars upp
till trakten af Kausala, där en del af generalens
regemente stod. När jag nalkades mitt
fädernehem, Eremitaget, var det sent på aftonen. Huru
klappade icke mitt hjärta, då jag såg de kända
konturerna af hemmet och den gamla almen vid
trädgårdens port! Allt stod nästan svart mot
blodröd himmel. Det bådade olycka, tycktes det mig,
det påminte mig om kriget. En sak förvånade
mig, när jag såg min hembygd åter. Huru var
icke allt blefvet litet? I min imagination lefde
hela denna nejd i immensa dimensioner.
Träden, husen, till och med den stora almen, allt
tycktes mig ha krumpit samman. — Generalen
stannade hos Ammondts nere vid kyrkan, och
därifrån gick jag till fots upp till Eremitaget. Jag
såg min gamla beskedliga cher père syssla i
trädgården med sina ympar. Ack, huru krokig, huru
grå, huru gammal han blifvit!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
