Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Niir jag kommer ned till stranden, möter jag
tant bärande den vackra, gamla pendulen, omnia
vincit amor, och klädd i morgonnégligö och
turban med pärlor.
— Hvad, hvad säger du, i turban, Zaires
turban, som hon, då vi voro barn, stundom plägade
ikläda sig, när hon deklamerade för oss.
— Ja, samma turban, men nu kan jag icke
tala vidare om saken, hon får själf redogöra
för den.
I detsamma öppnas dörren, och in kommer
nästan stormande Antoinette Cordelie, följd af
sina gamla vänner Ulfsparre och Nordencreutz.
— Mon fils, mon fils, tu est ici. Himlen vare
lofvad, och med häftighet omfamnar hon sin
af-gudade son, i det hon snyftande berättar om
faderns död, tu sai, il est mort, ton père, ton père,
noble et bon.
— Ack ja, säger Gustave François, men huru
gick det till?
— Huru det gick till — och nu börjar
Antoinette Cordelie med talande gester, med patos
och iiver berätta om la grande bataille de
Man-kala, där hennes man, le sieur et heros, dog
hjältedöden på ärans fält. . Oh, ciel! inför hennes ögon
var han fallen i blodig kamp mot tallösa fiender.
— Hvad säger du, tallösa fiender?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
