Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Uniformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så, när ni är gifta, så tar ni Axel till er och
lever herrans glada dagar på mina, på
kronofogdens pengar. Vad säger du nu? Är det inte så,
eller vad?
Under sjutton långa år hade dessa människor
levat tillsammans i kronofogdens hus, men så stor
var disciplinen i huset att aldrig ett ord utbytts
mellan dem om denne olycklige Axel, om allt det
som nu med ens, framtvunget av förhållandenas
makt, måste upp i dagen.
Med skälvande stämma, men beslutsamt
svarade Hedda:
— Eftersom kronofogden frågar, så skall jag
då säga, att Konstantin några dagar före sin död
friade till mig, men jag sade nej, fast jag inte
tyckte illa om honom. Jag vill ha Axel
uppfostrad först, sade jag. Elias har friat till mig,
vi ha allt klart oss emellan, men jag har sagt
honom att först skall Axel bli student. Hela mitt
liv har jag lagt på den saken, att hans, Axels,
uppfostran skulle vara slut först, att han tager
studentexamen, se’n, se’n kommer min tid. Det
har alltid hymlats och hycklats i det här huset
med allt, som rört Axel, men nu är det utsagt.
Kronofogden retade upp sig allt mer, han
rynkade de väldiga ögonbrynen och de rörde sig som
spröten hos ett retat bi. Han knackade med
pipan i ugnen, så att det dyrbara sjöskumshuvudet
gick i kras.
— Och jag skall säga dig, min kära Hedda —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
