Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Uniformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin egen ståt, förlägen gick utmed väggen. Han
trampade sig själv på tårna och tycktes känna av
att den i nacken halvlånga luggen under
patalakkin[1] icke precis var i stil med den glans, i
vilken han för övrigt uppträdde. Hedda, Hedda!
Du listiga orm, har du inte åter lurat mig. Så
säker var du på ditt övertag, att uniformen låg
fix och färdig redan innan du talat med mig.
Och kronofogden skymfade sig själv och
förebrådde sig sin svaghet. Och jag som höll på att
fria på eviga momangen. Men det var slugt gjort
av dig i alla fall, och kronofogden drog en djup
suck, som kunde tolkas både si och så. Den
sucken betydde: hade frieriet blivit gjort i unga år
och genast, så vore hon nu en fru lika god som
vilken annan, och han, han hade en arvinee.
Kronofogden såg med ett ömt ögonkast på
silverrenen med de tretton stjärnorna på blå botten —
mot sina pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
