Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det stora våroffret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammaldags piano, en klavesin, glömd och
ospelad under en människoålder.
Sedan kronofogden stängt dörrarna, slogo de
tre herrarna sig ned på taburetterna.
— Nu är fan lös, sade kronofogden.
— Vad menar du? och fruktan, denna
smitto-samma själsrörelse, började att betaga även dem.
— Det blir inventering igen. Det är Långfors’
verk. Han har hört, att jag skulle få
kollegie-rådstitel före honom. Avunden har frätt hans
själ. Han kan inte lida den saken. Nu har han
kokat ihop den här inventeringssoppan åt mig.
— Jag har inga pengar, inföllo bägge
vännerna på en gång, rektorn tydligt bleknande.
Bägge hade viggat betydliga belopp av
kronofogden.
— Det är inte fråga om pengar, sade
Tollsta-dius med självkänsla. Pengar har jag mera än
någon annan i den här struntstaden. Han drog
fram den stora röda sidennäsduken och torkade
sig om pannan, men ser ni, jag behöver råg, havre,
korn och blandsäd. Förstår ni det? Jag måste
ha magasinen fyllda. Vet ni vad
Missgärnings-balkens 45:te kapitel säger: „Griper uppbördsman
till kronones allmänna medel, går thet över
tusende daler, varde hängd”. Så enkel är den saken.
De tre männen stodo bleka och upprörda, och
sågo med osäkra blickar på varandra.
— Nu, nu gäller det inte tusende daler, utan
många gånger den summan; tilläde kronofogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
