Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ett land, är en självständig och självmedveten
tjänstemannaklass”.
Affärerna hade efter gamle grevens död retts
ut, icke utan svårighet, men de hade dock retts ut.
Detta visste kronofogden, visste dessutom tack
vare sin egen kassakista, att där ännu återstodo
några tusen rubel mot förskottskvitton av unge
greven i Nizza — hette det — att lösas utav
familjen. Denna hade från det nära
länsresidenset belägna Rapóla flyttat till det urgamla
familje-godset Arlax, som låg mitt i klungan av gamla
adelsgårdar på lermarkerna kring Lojo sjö och
på var sin sida om den härliga, tallbevuxna ås,
som här strök fram söder om det vackra
vattendraget. Vägen till Arlax var lång, men
kronofogden beslöt sig för färden, ty frånsett att han
hade ett skål, hemligt snart sagt för honom själv
— ville han, en metodisk och ordentlig affärskarl
som han var, driva in sin lilla fordran i det
grev-liga sterbhuset. Sedan detta skett skulle hans
beslut vara klart. Då kunde ålderdom och
sjukdom ha sin gång, och när det oundvikliga hade
hänt, ja då skulle inga revisorer i världen, inte
ens landskamreraren Långfors finna något att
hånga upp sig på. Där nere i den stora kladden,
längst nere skulle det stå „Saldo mig till godo”
och så en kolumn, som skulle göra världen ’häpen.
Men vem skulle vara mig, vem var detta jag, som
hade allt detta till godo, när kronofogden sjålv
var borta ur tiden? Ack, denna plågsamma fråga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
