Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lufthavets vågor, den bäres upp av vindens
andedrag, knoppas och blommar och parfymerar
sommarens vindar med härlig vällukt. O under, o
under! Denna idé, huru hade den inte vuxit upp
i hans själ, huru gav den inte honom inre ro och
glädje. Ja, han var nästan rörd vid tanken på
dess renhet och frihet från all egoism. Nej, han
måste genast resa dit ned till Arlax gård, varför
skulle han ensam vara lycklig, de andra där borta
måste få del av hans idé.
Han ryckte häftigt i den sträng, vars andra
ända var fäst vid en fjädrande ten utanför
drängkammarens fönster och som i sin tur bar upp en
gällt och ivrigt ringande klocka. Matts kusk
satt halvk1ädd i drängkammaren och diskuterade
med Axel årstidens välsignelse, då klockan
klingade till, irriterat häftigt. Han störtade ut ur
sitt kyffe, sådan han var och försökte, under det
han sprang över gården, kränga kuskrocken på
sig. I blinken stod han inför sin herre, under det
han ännu med axlarna gjorde några knyckar,
liksom en katt som justerar sig efter ett fall från
ett högt tak.
— Spänn vita valacken för gula schäsen!
Havren, brödkakorna åt hästen, pipan och
para-plyn få inte glömmas. Det blir långresa av.
— Jaha, herr kronofogde.
— Pontus får inte följa med, kedja fast honom
vid hundkojan, och bär ut kassakistan, placera
den under hundsvotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
