Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mumlade något om en oförskämd krabat, bet
sönder miljoner granater mellan tänderna och
befallde Matts kusk stiga ur och öppna porten. När
detta skett, åkte han i sakta trav genom allén,
rundade blomsterrabatten mitt på gårdsplanen
och stannade vid den stora entrén med sina breda
trappsteg av sandsten, sin barockportal, i vars
krön man såg det grevliga Fredensköldska
vapnet, en röd krenelerad mur mot guldgrund, i
muren tre runda gluggar.
Som alltid på landet kunde en objuden gästs
eller främmandes ankomst icke gå helt utan oro,
ja uppståndelse. En elegant livréklädd betjänt,
som med iver gjorde sig fri från ett vitt förkläde,
sprang fram, öppnade fotsacken, erbjöd sin hjälp
och frågade på franska något som kronofogden
dock ej förstod. I detsamma kom en liten
kokett jungfru, en subrettfigur i blå klädning,
däröver ett litet spetsprytt förkläde, och frågade
nigande, vad den resande herrn ville.
— Hälsa fru grevinnan och säg henne, att jag,
kronofogden Carl Rupert Tollstadius, är här.
— Vem?
— Carl Rupert Tollstadius. Har hon aldrig
hört det namnet?
— Nej, aldrig, och aningen av ett litet lustigt
löje for över hennes friska drag.
— Jaså; men nu har hon hört det. Var sä
god och gå och säg det till fru grevinnan. Hon
vet nog vem jag är.
Kronofogdens pengar — 6 ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
