Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men han tog emot det ena som det andra och gav
sig till att tvåla in sig, raka och borsta sig,
eftersom omständigheterna tycktes fordra det. Sedan
han petat upp fadermördaren, knutit sin kravatt,
låtit Matts kusk spänna upp byxhällorna,
förvissat sig om att sidennäsduken fanns på sin plats,
tog han silkeskaschetten på sig och gick, modigt
bekämpande obehaget att veta, att nyfikna ögon
från alla fönster bespejade hans färd, från
flygelbyggnaden till den stora trappan. Han steg
kavat in i den med sandstensplattor belagda
vesti-bulen, trädde genom en gammaldags, bred dörr in
i slottets s. k. porträttgalleri, ett stort, lågt rum
med panelat tak.
Den sjunkande solen silade genom ett lövverk
av lindar och vildvin ett varmt rödaktigt ljus in i
det ålderdomliga rummet, ett ljus tillräckligt
starkt för att låta kronofogden se en skymt av
herr grevens ättefäders bilder. Där längst borta
såg han lagmannen Frisius’ bild, stamfaderns,
adlad och baroniserad med det namn ätten nu bar.
Redan hos honom såg man det spotska draget
över de tunna läpparna och det sarkastiska löje som
utmärkte hela släkten: hos alla var den vänstra
mungipan dragen nedåt. Förunderligt, dessa
Fredensköldar hade gift sig in i alla möjliga
finska, svenska och utländska ätter, men det
fä-derneärvda draget av ironi hade liksom renodlats,
det gick från far till son, från den förste till den
siste, lika karakteristiskt i varje släktled. Vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
