Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sa’ du nej, skrek rektorn.
— Säger du nej, sakramenskade pojke, röt
rådmannen. Vill du inte ge 5,000 rubel åt Hedda.
Vet du inte att hon är din mor?
— Nej.
— Har ingen sagt det?
— Jo, Kustu Nylund.
— Nå, vad sade du då?
— Jag slogs med -honom, han fick stryk, sade
Axel med ett uttryck av ondska, som tvinnade
sig ihop allt mera inom ihonom. Det blev ett
ögonblicks tystnad. Pontus kände åska i luften.
Han klev med framtassarna upp i sin herres och
väns famn.
— Men har Hedda inte själv sagt det, eller
visat dig det, eller låtit dig förstå det?
Axel slog häftigt armarna kring Pontus’ hals,
och under en ström av bittra, heta tårar brast
han ut med häftigheten av en länge dold smärta
och lidelse:
— Nej, nej, aldrig, aldrig! Hon har blygts
över mig. Det har hon gjort alltid .. .alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
