Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande, en allvarlig kamp mot sina önskningar,
sina böjelser.
Nöjet hade tidigt blivit livets mål för honom.
Och när en bräcklig kropp, ett förstört
nervsystem icke längre tillät livets brusande safter att
pärla och skumma inom honom, hade han sökt
att friska upp det duvna och slöa inom sig med
konstlade medel. Steg för steg hade han förts
till den sista och den mest förrädiska bland
vänner: morfinet. Redan länge sedan hade den stunden
kommit för honom, då nöjet var uttömt och
glädjens sorlande bäck var uttorkad. Festpokalen
var tömd till dräggen och nu omgavs han av den
omätliga tomheten, som är själviskhetens straff
— denna tomhet, som är moder till
levnadstrött-het och leda, moder till denna likgiltighet för
livet, denna förkärlek för döden, som alltid ’finnes
i ’bottnen av all epikureism. I det omätliga intet,
som omgav honom, såg han en enda utväg —
döden — döden, den dörr, isom ständigt står
öppen till reträtt för dem, som vilja slippa livets
obehag och dess lidanden.
Och Emil såg med undran, med rörelse, med
skräck, men med hemlig tjusning på den dödes
fridfulla anlete.
Detta stilla insomnande, denna ro, som
återspeglade sig i det lyckHga leendet över de stelnade
dragen, detta var ju döden, det stora okända, som
befriar oss från ånger och kval, från livets leda,
dess trötthet och dess enahanda. Det svindlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
