Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångnc, hans sista ord, vad han talat om och
intresserat sig för under den sista tiden, förloppet
av hans sjukdom, det deltagande familjens
vänner visat dem alla.
Där nämndes namn, som hos Emil återväckte
minnen från länge sedan förflutna lyckliga dagar,
namn, som lockade och kallade honom åter —
namn, som ljödo likt en stilla, ljoivlig sång i ett
avlägset, härKgt fjärran. Småningom, milt och
stilla återknötos de band, vilka en gång ’bundit
honom vid detta hem, vid detta land, som han
icke sett på länge. Huru hade han kunnat rycka
sig lös därifrån, i åratal leva därute i den stora
världen? Vad hade han sökt därborta och vad
hade han funnit, som han icke ägde redan här?
Fanns, där en hand, som tryckt hans så varmt som
dessa bådas?
Och sommarens skymning föll på och lindarna
borta på terrassen strödde ut sina ljuvaste dofter
och fyllde rummet med vällukt. Ute på
fönsterblecket kuttrade duvorna ännu. Långt borta
över tak och skorstenar höjde sig S:t Olovs torn
mot den rodnande himlen, liksom en jätte från
sagornas land. Tal och tårar, gråt och suckar
drunknade bort i naturens stora, tysta, heliga
frid och veka minnen från forna dagar stego upp
ur varje vrå av det gamla hemmet.
Nu var där icke kalt och fult längre, nej, där
var vackert och rikt, fullt av barndoms- och
ungdomsminnen, drömmar och förhoppningar.
Stocijunkaren — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
