Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kojkamraten Israel Veikkolin. Men -det ville han
icke. Tala med honom, ja, det kunde han göra;
men följa hans råd, nej, bäst vore att inte ens
höra på honom, det hade hans hustru Maria sagt
— och hon var en klok kvinna, fast hon var bara
kvinna.
Saken var nämligen den, att Matti skulle göra
affärer, sälja skog och Veikkolin, som var en
slipad kanalje, en riktig „stockjunkare”, skulle
köpa den. Om Veikkolin bjöd två mark för
stammen, trodde Matti sig böra ’begära fyra mark;
hade han bjudit fyra, ja, då skulle Matti ha ansett
sig böra begära minst fem. Ty att han skulle
bliva lurad i alla fall, det tog han för givet. Och
huru länge hade det här köpslående inte pågått,
i flere veckor. Man kunde bli vimmelkantig med
mindre.
Var det då underligt, om han hade svårt att
sova i sin korta koj, sin heta kajuta, full med
ondsdnta flugor, vilka inte ville nöja sig med
smulorna av Mattis och Veikkolins tarvliga
kvällsvard, utan vågade sig på kaptenen och hans
kamrat i egen person. Matti satte sig upp och
över hans ärliga solbrända ansikte, brett som en
filbunke, låg ett moln av bekymmer och oro.
Huru tusan skulle han reda sig ur den här
klämman? Han reste sig upp i hela sin längd av sex
fot åtta tum och skuffade till kajutluckan med
huvudet, så att den for upp med fart. Den friska
morgonluften svalkade hans heta huvud; han be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
