Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland. De förbannade pengarna, de brände i
mina händer, de talade om att jag förlorat allt!
Nu höll jag inte ut längre, jag kände att
hemlandet kan undvara oss, men ingen av oss kan
undvara hemlandet. Jag samlade ihop mina
ägodelar, det var inte så litet, och begav mig hem.
Tolv år ha förgått sedan jag lämnade Finland,
men varken hustru eller barn har jag hört av.
Jag har sökt dem överallt. Först trodde jag, att
hon flyttat över till Sverige, så fick jag veta, att
hon dragit uppåt landet till Kiiskilä, mitt
fädernehem. Jag var där uppe i pastor skansliet och
hade kyrkoherden att gå igenom alla sina böcker.
Fåfängt! hon fanns inte heller där. Kyrkoherden
sade, att ’hans biträde, en herre som hette iHiultila,
supit och slarvat, så att böckerna för de sista
åren inte voro att lita på. Säkert är bara det,
att de äro borta.
Veikkolin hade slutat sin sorgliga saga. Det
blev tyst på pråmen, så tyst, att man hörde, huru
böljorna plaskade kring den skamfilade bogen.
Veikkolin blickade envist nedåt; hela hans
uppmärksamhet tycktes riktad på de flottiga,
skiftande flagor av maskinolja, som svängde och
dansade på strömmen, och som, huru vågor och
ström än skvalpade, alltid flöto ovanpå. Matti
satt rörd och lutade den breda hakan i sin
raggiga, väldiga hand; han hade totalt glömt
pip-snuggan, upptagen som han var av den för
honom ovanliga ballasten — tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
