Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trummade nervöst på bordet. Huru skulle han
få visshet, full, klar, säker visshet i saken? Han
måste få det, kosta vad det ville.
En afton, när höstvinden grundligt ruskat om
pråmen, sade han till Matti:
— I natt ligga vi över i Puumala by, jag vill
sova ut en natt. Jag härdar inte ut längre med
detta skumpande i pråmen.
— Som ni vill, hade Matti svarat.
Man kastade ankar vid Puumala och de båda
månnen sökte sig vila i den stora byns rymliga
gästgiveri. Veikkolin gick dyster omkring i byn,
försökte att varsamt höra sig för hos byns
handlande och affärsmän, huruvida hans tvivel voro
endast inbillnångsfoster, tomma hjärnspöken eller
om de ägde någon grund. Hans frågor voro
emellertid så fina, att de icke ens uppfattades av
någon. Och då man tror vad man gärna vill
tro, kände Veikkolin sig lugnare, och litet
skamsen över sig själv, sina tvivel och fantasier, gick
han till sängs.
Efter en god sömn utan oroliga drömmar
väcktes Veikkolin i soluppgången av ett oredigt,
enformigt mummel. Han mindes icke alls var han
var, lyfte varsamt på huvudet, såg sig försiktigt
omkring.
Och se, vid fönstret, där solljuset föll i en
skarpt begränsad, gulvit kvadrat in i stugan, låg
en man nedhukad på en gammal, sliten, grön
matta. Bredvid sig h^de tigtj en broderad mössa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
