Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känna för gästgivaren, att han burit sig dumt åt,
nej aldrig! Han hade just hunnit med ett milt
uttalat: — ja, men låter det sig göra, då dörren
öppnades och VeikkoLin steg in.
Marias uppsyn mulnade, de kloka blå ögonen
började skjuta blixtar, den lilla gestalten rätade
på sig.
Emot allmogens vana att först iakttaga en
längre, passande tysnad, sade hon kort och
kärvt:
— Vad vill ni? Ni har supit tillräckligt för
i dag.
— Ja, kanske mer än tillräckligt också, svarade
Veikkolin, i det ihan dristigt och obesvärat steg
in i rummet. Ursäkta för resten, att jag kommer
så sent, halv nio på kvällen, men det är en viktig
affär, som icke tål något uppskov, och jag måste
resa i morgon afton. Jag har fått i uppdrag att
köpa några tiotaltusem kubikfot timmer, som
kronan säljer uppe i Rakkola by, och jag måste
fara dit.
— Vad gäller ert besök här?
— Har er man inte sagt, att jag önskar köpa
ert ställe?
— Vad! vår andel i byn? Nej, det har han
inte gjort!
— Jaså, han lovade att tala om saken, och
jag skulle gärna vilja ha svar i morgon.
Veikkolin stoppade sin pipa, tog med bara
häftderna ett glöd från härden i ugnen, tände på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
