Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marknad, var flau. Varför och för huru länge,
det kunde ingen veta. Men att den var flau, det
syntes främst på de väldiga högar av virke, som
bredde sig ut överallt. Staplarna trängde sig ut
över gård och dikesrenar in på lindorna och
åkrarna. De reste sig längs vägarna likt höga hus,
bildade gator, gränder, kvarter i en väldig
stapelstad utan liv och rörelse, en stad, där ingen
bodde i de kompakta husen, där ingen rörde sig
på de trånga gatorna, där intet buller hördes från
de små öppna platserna och inga vagnar surrade
fram på spårvagnsspåren, utan dessa till hälften
dolda under spånor och nässlor smögo sig
fram längs de öde gatorna.
Att sågen arbetade för halv maskin, det
märktes också på de unga. Där stod mellan i X 6 tums
staplarna en gammal ärrig och sårig hägg,
nästan en stubbe. Den hade dock fjäskat med att
pryda sig i blad och knoppar, för att än en gång,
innan dess dagar voro räknade, fira den unga
vårens lekar. I grenarna visslade ett
rödstjärts-par, och man behövde icke, som kali fen i Bagdad,
i sju år ha studerat fåglarnas språk för att
förstå, att det var den lyckliga kärlekens språk de tu
kvittrade. Vid häggens fot sutto en ung flicka
och en ung man. Vad rödstjärten sjöng i allegro,
det talade han i adagio, — ack, intet arbete på
sågen, intet eget hem och intet giftermål! Blyga
drömmar om ny lycka och ung kärlek dränktes i
tårar och kvävdes av suckar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
