Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Låt oss gå till honom och fråga, om han
ämoar betala ut lön åt sina arbetare eller inte.
Det blev ett allmänt tumult i krogen.
— Nej, stopp! vänta litet, ropade
stabblägga-ren över tumultet, han är inte ensam. Veikkolin
är med honom, Israel Veikkolin.
Nu tog saken en annan vändning. Den nyss
så dystra och upprörda sinnesstämningen slog om.
— Jaså han. Ja, kan någon hjälpa här, så
är det inte engelsmannen eller fransosen, det är
nog Veikkolin. Det är en karl, som skött om sig,
han har pengar, såg i Kiiskilä och skogar. Vi gå
mangrant till kontoret.
Och från mörk förtvivlan och modlös
nedslagenhet skiftade sinnesstämningen plötsligt om till
förhoppningsfull förbidan på bättre tider och ett
plötsligt: förtroende till firmans förmåga att
betala.
I all hast betalades supar och ölhalvor, och
det bar av i ett långt, oregelbundet tåg ned till
kontorsbyggnaden.
Denna stod nere vid forsen, så nära fallets
strand, att skummet stundom stänkte upp på
verandan. Byggnaden omgavs av en vacker och
väl skött trädgård, i vilken våratfbetet nu pågick
med mycken iver. På en stor parterr framför
trappan blommade oräkneliga violetta crocus och
vita snödroppar, medan en och annan tulpan
lyste som en röd blodfläck mot den svarta
mullen. Auriklarna stodo i knopp, och med röd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
