Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kiiskiläs hemman och skog, innan det väntade
fallisemanget inträffade. Han ville inte råka
i samma belägenhet en gång till, och han blev
plötsligt hård, som gjutet järn — han fördrev alla
fåfänga, alla tomma drömmar, all barmhärtighet,
allt — endast hans förstånd, hans omdöme, skärpt
av faran, hans vilja, oryggligt beslutsam, skulle
avgöra den stora frågan: herre — eller tjänare.
Han studerade de framlagda tabellerna noga,
betänksamt, långsamt. Timme efter timme gick
— så kallades han till kvällsvarden.
Sinnesstämningen var tryckt vid bordet.
Veik-kolin ville icke ännu lämna besked i saken. Frun
syntes icke till, Paulsson och Blume ville icke
tala svenska, något som Veikkolin förstod illa,
för att icke uppväcka hans misstankar, och då
de talade en dålig finska, blev där icke mycket
sagt.
Blume hade svårt att bekämpa en inre oro. Han
kunde knappast sitta stilla, hans hemliga last
började göra sig påmind, det ryckte i de slappnade
dragen, läpparna darrade konvulsiviskt,
pupillerna vidgades, och han trevade med handen,
då han skulle fatta en.sak på bordet.
När kvällsvarden äntligen var slut, skyndade
han upp på sitt rum, men där höll tjänstflickan
ännu på att städa, bädda och elda. Halvt i
förtvivlan sprang han ut i vårnatten och gick av och
an i parken och på gården. Han tummade ner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
