Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
illa fäkta. Nej, herr Emil, nej! Halmen kan
vara nog så mjuk, men den ger en hård bädd.
Och Veikkolin tyckte själv att han, efter den
slutsats han dragit av herr Emils kalkyl och det
beslut han fattat, lärt sig mera än förut på många
år. Han hade blivit klarsynt, lärt sig att se in i
sig själv. Han tyckte, att hans blick från och
med nu nådde vidare än någonsin förr.
På morgonen vaknade Veikkolin tidigare än
vanligt, just då ångbåten visslade första gången.
Och efter att hastigt samlat ihop sina effekter
smög han förbi verandan, som nu badade i sol
och sommarljus, förbi tulpanerna, som lyste som
bloddroppar på den svarta mullen, ned till den
lilla ångbåten. Orolig för att bli sedd och
upphinnas av Blume, skyndade han ned till stranden.
Han steg ombord på båten, och nu djrog han ett
andetag av lättnad. Först när propellern började
att slå sina slag och skrämde löjorna, som lekte
i solskenet, kände han sig säker och lugn, och med
välbehag njöt han av den härliga sommarluften,
ty sommaren var kommen, varm och löftesrik,
plötsligt, oväntat, med ens.
Solen göt sitt ljus över insjöns fjärdar, över
uddar och holmar. Alen var ännu brun, som om
kölden bränt dess blad. Aspen hade hunnit ett
steg längre, löven skiftade i skönaste guldrött,
medan björkens mössöron på avstånd gåvo
intryck av ett fint skiftande flor, som hängde över
lundar och skogsdungar. I vikarna snattrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
