Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vrede. Blind i sitt raseri kramade hon sönder
båtar, rev upp flottar, krossade människor. Nej,
Pielinen var falsk och grym. Matti trodde icke
på henne mer än på nattgammal is.
Och dock, skulle han hinna fram, skulle han
motsvara firmans mångåriga förtroende nu, just
nu, när det tycktes så viktigt, så måste han
försöka föra de. fyratiotusen stockarna fram inom
bom, åtminstone tills man kom fram till den stora
fjärden, där firmans bogserångare skulle möta.
Han sammanförde således sina stockar i tre
smärre flottar. En var gjord av allt det virke,
som kunde anses dugligt till holländska bjälkar,
och på den förde han själv befälet. I alla
flottarna hade han dock uppfört en fastare kärna av
stockar, lagda på varandra och fastbundna
sinsemellan med unga, till vidjor vridna granar.
En liten stuga skulle tjäna som förvaringsrum
för foder och till sovplats för folket. En gammal
sprucken gryta av ansenliga dimensioner
utgjorde eldstaden. Ett vindspel, fyra man och två
hästar placerades på varje flotte, och så var man
färdig för den långa resan.
Det var en regnig majdag, då Matti första
gången förde ut sin tross med det stora, tunga
ankaret. När den lagts ut till hela sin längd,
spände Antti och Kaarlo gamla Hurja och en
glosögd, svartbrun häst, kallad Lento, för
vindspelet. Trossen vindades upp kring den
gnisslande axeln, och flotten gav sig i väg långsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
