Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes blickar och den mest smältande ömhet.
De unga sade varandra allt, utan att ett ord
yttrades. Deras hjärtan möttes och flöto samman,
som dolda källor, osynligt, tyst, oemotståndligt.
Och när han fattade hennes späda hand, vars
fina byggnad och bleka färg talade om långvarig
sjuklighet, genombävades de båda unga av en
ljuv beklämning, som kom deras hjärtans slag
att hejdas. Ängeln med det barthuggande
svärdet hade lämnat sin post vid paradisets port, de
hade trätt in i den första kärlekens heliga
lustgård.
Tystnaden, helgdagsstämningen och den unga
kärlekens lycka hade väl fortfarit ännu en stund,
om icke Antti, som suttit vid sitt metspö i flere
timmar, med ens kände sig hungrig och ville ha
mat. Maria satte fram kvällsvarden. Efter
dagens olidliga hetta levde man åter upp till nytt
liv. Aptiten var god och ungdomen sörjde för
att samtalet hölls vid makt. Det pratades om ditt
och datt.
— Berätta något, Nestor Rönni, sade Antti,
du har en gång för länge sedan lovat berätta en
saga för oss.
— Jag skall berätta en saga, sade
skomakaren, en som jag själv gjort i dag.
— Nej, Rönni skall berätta, sade Antti, han
kan så trevliga historier.
— Låt skomakaren berätta, medlade Maria,
eftersom han själv smidit ihop sin saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
