Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vackra Maria, som också var bland dem,
som sökte rätt på den grymme, hade tröttnat och
satte sig att vila på en sten.
Medan hon satt där och såg huru månskenet
glimmade i vattnet, märkte hon, att stenen hon
satt på rördes, som om någon sakta hamrat på
den; det var bojarens hjärta, som slog av fruktan,
ty just där under den stenen låg han gömd i
lyan. Hon böjde sig ned för att se vad det
kunde vara, som slog mot stenen. Då såg hon
bojarens elaka ögon gnistra och lysa i mörkret,
som ugglans om hösten. Hon kallade på
bönderna, som mangrant infunno sig. När de sågo
att det var deras fiende, skränade de* av vrede
och kastade stenar över lyan, så att där blev ett
väldigt stenrös, och ställde vakt vid röset, för
att ingen skulle hjälpa bojaren. Fyra dygn hörde
man bojaren klaga och jämra sig i lyan; så vart
han äntligen död. Stenröset står där än i dag
orört.
Men den udde, på vilken bojarens häst
tröttnade (uupui), kallades sedan Uupuniemi, och
efter den fick hela socknen sitt namn, Uupuniemi
socken; detta namn ha de svenska och ryska
herrarna sedan vrängt till Uuguniemi.1)
— Jaha, utbrast soldaten Trast med hetta.
Gud ske lov, nu ha vi andra tider i Finland, in-
*) En variant av denna folksägen förtäljer att „bojaren”
dog i Kuolemajärvi, därav socknens namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
