Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, gick hon än djupare till rätta med sig själv,
så . .. vilket illfundigt ting är icke
människohjärtat. Hon hade visst icke tänkt det, det hade farit
genom hennes hjärna, som när en liten fågel
flyger från mörker till mörker genom ett upplyst
rum, han syns där för ett ögonblick flaxande,
rädd att bliva sedd, och så är han för alltid
försvunnen. — Vem kan värja sig för sina tankar
.. . Men när flickan Elli där borta i Kiiskilä hade
läst högt historien om konung David och Uria,
så — ja, det hjälpte ej, hon hade tänkt detsamma,
som han, Veikkolin, men bara ett ögonblick. Och
han visste det, denne Veikkolin ... och detta var
nästan det förskräckligaste av allt. Hon greps
av en obetvinglig ångest.
Då hörde hon plötsligt Matti bedja med
darrande stämma sitt: „inled oss icke i frestelse, utan
fräls oss ifrån ondo”. Och högljutt snyftande
kastade hon sig till hans bröst i samma bön.
Om livets sorger med all sin bitterhet och sina
kval lägrade sig kring Mattis och hans hustrus
bädd, slog lyckan upp alla sina håvor för Elli och
förde henne till sin salighets sjunde himmel. Hon
såg varken framåt eller tillbaka i tiden, hon levde
i nuet,, njöt i drömmarna de fröjder hon om
dagen upplevat. Hon såg Kaarlos bruna ögon
flamma av värme, kände hans unga kyssar på sin
heta mun. Hon tyckte att hon var en näckros,
som från djupets gyttja stigit upp på träskets
mörka spegel, hon var så glänsande vit och fager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
