Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tror, sade Matti, att det är sant,
Jakob. Eljes hade man inte lämnat oss på
Pielis-järvif" med fyrtiotusen stockar utan bogseribåt.
Något har råkat i olag i firman.
Samtalet stannade av. Karlarna slumrade in
i värmen. Bäst det var, for Trasten upp:
— Smima! Fan är lös! Måsar och svalor
ha tystnat.
— Var äro vi nu?
— Mellan Pikkusyrjä och Ahvenagrunden!
— Är trossen lång, pojkar, frågade Matti.
— Den är ute i hela sin längd, svarade Kaarlo.
— Jäklar i det, blir här nu oväder, så ligga
vi och slänga på lång tross mellan grunden,
precis som färjan vid Leppävirta. Gud ske lov, att
kvinnorna äro borta.
I detsamma hördes ett dovt susande, som tog
till allt mer och mer. Den olidliga hettan och
stiltjen hade mättat luften med elektricitet, över
sol- och svedjeröken höjde sig mörka
molnmassor med violetta konturer, de byggde upp sig i
väldiga runda massor mot zenit, medan deras
nedre del flöt ihop med den tunga gulröda röken.
Och åter hördes ett dovt susande i fjärran från
det håll, där Kolibergen höjde sig, och från
Juu-kas höga skogbevuxna åsar. Då och då kommo
enstaka vindstötar som virvlar och rörde upp
vattnet i små ettriga, ilskna vågor.
Sjön lugnade sig åter för några ögonblick, —
det blev en väntans tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
