Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna och på slagfältet, stod han på de sviktande
stockarna, beredd på det yttersta.
Nu förlorade han fotfäste. Handen var ej mer
vid mössan, men „kuoleman kunniaksi” —
honnör för döden — skrek han med sin
stentors-stämma över vågornas brus, och utan att blinka
sjönk han i djupet.
Vågorna slogo igen hans grift, stormen blåste
hans dödskoral i mäktiga toner, tordönet gav sin
honnörssalva, och eftermälet på den tappres grav
blev Mattis ur hjärtat gående: — Gud välsigne
dig, Jakob Trast. Gamle bussen Jakob Trast hade
fått avlösning, han hade gått till sina vänner,
som engång när kanonerna dundrade och gevären
blixtrade, icke blinkat för döden mer än han.
Av hela den stora flotten fanns endast föga
kvar, och det gällde att hålla ihop det som ännu
liksom av en slump hängde samman. Matti slog
sina väldiga ramar kring en knippa stockar, som
närmast det ställe, där vindspelet ännu stod, hölls
tillsammans av det för hästarna hopfogade
golvet. Han ville slå en lina kring dessa stockar för
att när detta var gjort kapa trossen och låta
stommen driva till närmaste strand.
Och där blev en vild brottning mellan jätten
och stockarna, som höggo emot och sökte sin
frihet. I denna kamp sletos hans kläder till trasor,
hans lemmar skavdes till blods, musklerna
svällde, och håret hängde oordnat över ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
