Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om en tyngd vältrats av från ett bröst, med det
andra en suck av sorg, som om denna tyngd fallit
på ett annat bröst.
När Maria såg, att vädret artade sig till storm,
hade hon med Rönni och Elli samt några
behjär-tade Ristisaaribor skyndat ned till stranden. En
av de stora kyrkbåtarna sköts ut, och under
dödande oro och ångest bar det av mot
Ahvena-grundet. I storm, i motvind och mörker hade
de farit vilse, råkat in bland de flyende stockarna,
åter kommit löst, men var man var, det visste
ingen med säkerhet. Medan de rodde av och an,
härs och tvärs, hade de träffat på den frustande
Hurja med Kaarlo hängande vid manen. Kaarlo
togs upp i båten, och så rodde man åter, tills man
mötte ångaren.
Maria, den av trötthet halvdöde Kaarlo, Elli
och Rönni kunde endast med största svårighet
fås ombord. När Veikkolin fick sin genomvåte
och skälvande son upp i båten, förde han honom
in i maskinrummet och lämnade honom i eldarens
vård.
Maria såg hans omsorg om gossen med ovilja
och yrkade häftigt på att man skulle skynda
hennes mån och son till hjälp. Och åter stod
Veikkolin i fören, åter började stormen i hans själ ...
Om de skulle komma för sent, om Matti hade
gått under som Uria i striden, då skulle Maria
vara fri! Då skulle ingen Natan kunna förebrå
honom. Hans fel var det ej. Han skulle ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
