Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädda i sensommarens mångfärgade prakt!
Hackspetten slog sin trumvirvel i den torra
furans stam, ekorren smackade, vinden prasslade i
ris och löv, den sista humlan flög brummande
fram och åter mellan höstens sparsamma
blommor. Skogens susning var den långdragna,
vemodiga, som anger deri kommande hösten, icke
sommarvindens lätta, lekfulla brus i löv och barr.
Och över det hela hösthimlen, så oändligt hög
och så klar.
Bland torra, gulnade björklöv, som rasslade
under fotterna, krafsade små flitiga barnhänder
fram den vita, läckra mjölkriskan, den vackra
rosenriskan med sitt mjuka lurviga bräm.
Al-riskan med den röda mjölksaften letades frarti
under ormbunkens mörka och brutna plymer, och
från klipphällen på den knappaste jord togos de
mörkgula, trattformiga chantarellerna. Nu
hördes ett rop från någon, som blivit skrämd av en
flyende ödla eller en jagande snok; så blev allt
åter tyst, tills en späd sopranstämma ropade sitt:
„farfar oho-oj” genom skogen. Farfars djupa
bas, sekunderad av stämmor i tenor, alt och
sopran och målbrott, mullrade genom skogen.
Man visste då, att man var nära varandra, att
ingen förvillats, och så började letandet igen.
Asp-riskan med sin gråvioletta hatt fick följa med,
blomkålssvampen togs som god pris, men den
korallröda flugsvampen med de vita prickarna
fick en spark av en liten trubbig sko, så att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
