Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miljoner insekter störtade i elden, bortförda av
luftdraget.
— Gud bevare oss! Elden lös i denna torka!
sade den gamle.
Och åter ljöd oihoj-ropet med bävans ooh
brådskans klangfärg genom skogen. Och den
nyss så glada skaran gick med snabba steg, tyst
och förstämd, ned till lövdungen, där hästarna
väntade. Det bar skyndsamt av mot hemmet.
Allt det, som på färden till skogen roat så
obeskrivligt, det var icke muntert mer, ty farfar såg
så bekymrad ut.
Och så kom man hem, och folket ringdes sam- •
man. Männen kommo med yxor .och spadar, med ’
ämbaren och hackor och sändes till skogs för att
under sönernas kommando hugga brandgator ooh
gräva diken mot allhärjaren. Innan allt omsider
var klart, började det redan att skymma.
— Käre Emanuel, gå och vila dig en stund;
där sitta för övrigt två personer som vänta på
dig, sade pastorskan till sin man, orolig över
* hans iver och oro.
Kyrkoherden gick in i sitt rum. Nere vid
dörren satt en medelålders man, medan en gosse
stod lutad mot dörrposten och tummade på sin
hatt. Mannen reste sig vid pastorns inträde.
— Vem är ni, vad önskar ni? frågade han de
väntande, medan han tände sin lampa.
— Mitt namn är Israel Veikkolin, och detta
är min son Karl Oskar. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
