Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Till mig, sade Veikkolin förvånad.
— Ja, till er! Ser ni, när man år ut och år
in arbetar i Herrans vingård, som jag gjort med
hjälp av mina dugliga tjänstekamrater, och det
på många år inte inträffar något, som skulle
kunna räknas som bevis för att fienden sått ogräs
i vingården, ni förstår vad jag menar, att den
församling Herran lämnat i ens vård skulle stå
på en låg moralisk ståndpunkt, så blir man
självbelåten. Med Guds makt, säger man till sig själv,
har jag kunnat hålla denna hjord något så när
inom det rättas skrankor. Man tycker sig ha
gjort något, vunnit något, man är färdig att
överskatta sin egen förmåga.
— Nåväl, så var det även med mig. Döm
själv! Hurudan var denna församling för ett år
sedan? Minns ni, huru Kiiskilä by såg ut, när ni
för ett år se’n kom hit? En väldig skog omgav
byn som en grön mur och skilde den från den
övriga världen. Ni känner den skogen för
övrigt bättre än jag! Och där i byn, huru levde
man där, tyst och stilla, envar nöjd med sin
lott.
— Huru ser där ut nu? Ni kom hit med era
och apdras penningar, för ett år se’n, tror jag.
Skogen är nedhuggen, kvistar, avfall och
vindfällen ligga runt omkring. Tre dygn, har man
nyss sagt mig, har elden redan härjat i det torra
avfallet och bränner bort all matjord ända till
alven. Se själv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
