Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon visste nog varför — seglat över hennes man,
och detta, så trodde hon fullt och fast, med god
vilja. Han hade tagit fattighusbarnet Kaärlo
från dem, hade uttryckligen förbjudit honom att
besöka dem, och när hans förbud icke hjälpte, hade
han sänt sin son till England. Han hade gjort
allt för att förbittra livet för hennes enda dotter,
hennes Elli.
Och detta var ändå icke allt: i Kiiskilä by, där
hennes släkt och vänner bodde, var varenda
bonde hans gäldenär; han var en riktig
blodsu-gare; där han for fram, där blevo bönderna först
skuldsatta, så hemlösa och, likasom hon, slungade
ut ur sin rätta bana i villande värld. — Och
denne man skulle hon förlåta! Nej, Gud fick ha
fördrag med henne, så långt kunde hon icke gå
i självförsakelse.
Och Elli sedan ... När hon först skildes från
Kaarlo, var hon såsom förstenad. För henne var
giftermålet hälsan, ja, livet, så hade ju doktorn
sagt. Och det var sant, det kände hon själv.
Med denna kärlek hade hon vuxit upp och
utvecklats, med denna känsla hade hon fysiskt
hunnit upp sin starka, brådmogna själ. Den som tog
hennes kärlek, den tog hennes liv. Därav denna
ångest, dessa kval, som pressade samman hennes
strupe, så att icke en suck gick över hennes
läppar, dämde hennes tårars flöde, så att icke en
droppe vällde fram mellan ögonlocken. Nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
