Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera än han på länge varit van vid. Karl
Alexander bar guvernörens nattsäck och gick,
krokig som en loka under bördan, uppför
strandbrädden.
När guvernören väl var inne i gästgiveriet,
tog han Karl Alexander in till sig, stängde dörren
och nu började han på sitt godmodiga, vänliga
sätt ett förhör med gossen.
— Din mor lever och är sjuklig, inte sant?
Var >bor ni? Vet du, min gosse, tilläde han, då
han såg hur Karl Alexander rodnade, jag kan
göra dessa frågor, för jag var kadettkamrat med
din far; jag kände din mor redan då hon var liten,
liten ’som du själv, vi voro goda vänner på den
tiden, hon har nog inte glömt mig. Mitt namn
är Jakob Kruse, baron Kruse, guvernör här i
länet.
— Vi bo här i närheten på Karttula gård,
svarade gossen. Mamma är för det mesta sjuk,
faster sköter om hushållet, och ... och ... den
känslige gossens ögon fylldes med tårar.
— Karttula, dit är jag just på väg för dien eviga
processen om flottningsvägarna och laxfisket.
Gå, min gosse, och säg till åt gästgivaren att han
spänner för hästarna. Hör du, Karl Alexander,
kan jag stanna på Karttula över natten?
Gossen tvekade några ögonblick och sade sedan
ett resolut nej.
— Står det så illa till, stackars Adèle Olbers,
och baron Kruse försjönk i tunga tankar. Ja, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
