Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes bekymra sig om de båda gossarna. Den
vaktmästare, som lovat taga sig av dem, hade
glömt bort dem. Och där fingo de sitta ensamma
och «hungriga. På sitt ’bristfälliga språk talade de
till varandra om sina käraste minnen, och när de
nu voro tvungna att ur sina innersta djup leta,
fram de främmande ord, som de så nyligen lärt
sig, förvånade de sig båda över huru mycket av
detta främmande språk som dock trängt in i
deras hjärnas celler. När Dodo Davidovitsch
talade om jakten på fasanerna i Psameneks
bergdalar och rådjuren i bokskogarna, om härnadståg
mot perser ooh kurder, då lyste hans svarta ögon
och det runda, köttiga ansiktet fick liv. I de
mjuka veka dragen blev det mera uttryck, än man
vanligen finner hos den unge österlänningen, och
den vackert tecknade munnen med de djupröda
läpparna log ett intagande, barnsligt löje.
Karl Alexander åter talade om vildänderna, om
livet på älven, om islossningens prakt och
skönhet. I språkets enklaste ord, i ett stammande tal
tolkade de sin längtan till dessa kära nejder och
sin fruktan för det som komma skulle.
Gossar tala ännu mindre än män om vänskap,
men där omständigheterna föra tvenne
ynglingar samman, där sympati och nobless finnas, där
livet låter dem tänka, lida och handla
tillsammans, där uppstår en tillgivenhet och vänskap
så djup och varm,’att den varar i alla livets
skiften. Mot denna vänskap brytes förtalet, den be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
