Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ tröstade honom i stunder av ensamhert: och
ledsnad, men vad Dodo kunde bjuda i andlig
näring, var i alla fall för litet och armt.
Han kände sig ensam, förskjuten, tillbakasatt,
oförstådd. Då han icke talade med Dodo, slöt han
sig inom sig själv, växte upp som en planta i
mörkret. Redan i hemmet -hade Kanttula gårds
ärorika förgångna, i moitsats till dess djupa
förfall under Oibers’ Iförvaltning, fajsterns ständiga
kritik och misstänksamhet väckt hos honom en
känsla av vördnad för de i livet högtställda, dem
som lyckats; här blev denna känsla småningom
en maxim för livet, en dyrkan. Och från den
stund han själv började sätta upp ett mål för sig
och sin framtid, var det således ganska
självfallet, att detta högsta mål skulle ibliva
framgången — de stora egoisternas mål. Och vilket
annat mål skulle han väl finna här i ett land, där
språk, religion och lagar voro främmande för
honom, där orden fädernesland och kejsare bytt
plats, där individen, personligheten ibetydde intet,
där allt verkade genom korporationen,
kollektionen, och där allt initiativ utgick från de mäktige.
Han insåg således snart nog, mindre tack vare
en vaknande kritik än genom den dunkla,
outredda känsla, som lär en a<tt anpassa sig iför livet,
nödvändigheten av att undvika det isom stöter
emot, som skadar en, att söka det som gagnar,
hjälper till rätta och för framåt. Men på samma
gång förkrympte hans hjärta ’för alltid. Ungt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
