Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdiga, lugna ooh måttfulla, som endaat
orientalerna äga, steg framför dörren till -det allra
heligaste och gick nedför de itvenne trappstegen,
hördeis där ett ah! av förtjusning från
församlingen. Han såg ut som originalet till dessa
helgon och martyrer, som alla kände från
ikonosta-sens bilder.
Portarna till det allra heligaste öppnades,
prästerna kommo ut med kors och vigvatten, sången
tonade och rökelsen ringlade i blå slingor mot
höjden. Karl Alexander hjälpte Dodo att »tiga ned
i det stora vattenifyllda karet, som sitod vid
altarets trappsteg. Dodo smordes med helig olja,
fick tvenne gånger doppa huvudet under
vattenspegeln, och när han steg upp ur dopkärlet, var
han icke Dodo längre; han var Alexander. Han
var icke en fanaitisk Muhameds lärjunge längre,
han var en själ, räddad åt de kristnes himmel.
En skärm bars fram, och bakom denna hjälpte
Karl Alexander sin vän och kristendomsbroder
att kläda om sig i en ny pageuniform.
Efter dopet gavs middag i palatsets stora
matsal, där den nydöpte satt mellan sina
dopvittnen, de båda pagern-a. Middagen var stel,
förnäm, högtidlig och kort. Viktigare än
middagen, ja viktigare än själva dopet, blev det
emellertid för Alexander Davidovitsch och Karl
Alexander, att från och med denna dag
storhertiginnans av Liineburg dörrar stodo öppna för
dem. Varje fridag, då de icke visste, var de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
