Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
general, den li-lla ivrigt sprang fram till honom
och ropade: — Gör honnör, gör honnör! Från
denna daig voro de vänner, å hans sida med det
överlägsna medvetandet om sina år och
värdigheten i sin ställning som page, å hennes med den
hemliga behagsjukan hos ett tidigt utvecklat,
vackert barn, som känner behovet av att omhuldas,
att skämmas borit.
I hans på kärlek så blottade jbarndom blev
denna lilla flicka, som hyllade sig till honom likt
ett förskrämt och vilsegånget litet djur, ett
minne, som han aldrig glömde, och hennes varma
vänskap blev en oförgätlig episod i hans liv. Hon
älskade honom som barn älska dem isom syssla
med dem, med denna ljuva smekande kärlek, som
gör barnen själva så älskliga och deras vårdare
så goda. Ännu många år efteråt, sedan hon
försvunnit för hans blickar, mindes han henne med
det ljuva välbehaget av en vacker dröm, mindes
hennes ljusa, fina figur mot parkens gamla
knotiga stammar, hennes gyllne hår ooh blåa ögon,
när hon spanade efter sparvens ungar i almens
grenar, hennes skälmska leende, när hon sprang
till honom med sitt: gör honnör, gör honnör,
Karluscha! Av barnets vårdarinna, en godmodig
rysk bondkvinna i grann lillrysk dräkt, fick han
veta, att den lilla, som hette Vera, var dotter till
en kapten Popoff vid gardet.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
