Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ch då taga emot penningar av den igamla
¡hjärte-oda storhertiginnan, som förstod att giva på
tt så ädelt, så diskret sätt, det var icke svårt,
lan tycktes ju rent av göra henne en tjänst
där-led; att leva i ett slags kommunistisk republik
led Dodo Davidovitsch gick också för sig, men
tt under ferierna kamma överens med den gamle
goisten och gurmanden, general Olbers var
ogör-igt. Och endast för denna orsak längtade Karl
Uexander efter den stora befrielsens dag, då
lan skulle bliva offioer, då han omsider skulle få
ön för sitt arbete, bliva en självständig man.
Otaliga gånger hade han i sin inbillnings livliga
färger u»tmålat för isig den dag, då han, klädd
i gardets uniform, skulle göra sitt första besök
i hemlandet, återse sin mor, sin faster, återse dessa
kära vackra slätter, dem han längtat efter, gråtit
efter så ofta, att ihan numera tyckte sig hava
förlorat förmågan att känna saknad efter dem.
Omsider, efter tio långa år, kom denna dag.
Den kom, men den blev något annorlunda än
Karl Alexander tänkt sig den. Han hade, på
Gud vet vilka grunder, räknat ut för sig själv och
för Dodo Davidovitsch, att de i alla fall skulle få
så många kulor i examen, att de fingo rättighet
att söka sig in vid ett gardesregemente. För
den senare var detta för övrigt alldeles likgiltigt
för närvarande. Han hade gjort bekanskap med
en handskförsäljerska av semitisk börd, vars
svarta ögon, välvda ögonbryn och krokiga näsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
