Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan än hon kunde åstadkomma, i sina små cirklar,
var dan gamla damens lilla svaghet — hon som i
så många år själv varit endast en ekosjäl. I afton
var hon viss på sin sak. När därför de
gammalmodiga moderatörlamporna på sina höga,
förgyllda kolonner voro tända, de i masurramar
inlagda porträtten av kejsar Nikolaj I och hans
familj voro ordnade och fejade för väl tionde
gången, tände hon litet benzoe och ambra över ett
upphettat lod och var nu färdig att med ännu
större säkerhet och älskvärdhet än vanligt taga
emot sina gäster.
Fröken von Hiibnens gäster voro alltid, huru
få de än voro, i „¡halv toalett”, som den gamla
älskvärda damen kallade det, herrarna i ordnar,
damerna i ljust. Bland hennes gäster märktes
först regementschefen, överste Popofif, en gammal
efterlåten herre, som hemma giok1 halvklädd
nästan hela dagen och lät sim ännu unga, vackra
hustru »göra les honneurs i huset. Hustrun,
Anna Paulovna, gick för det mesta i en toalett,
som icke var utan spår av det bjävs, som är de
ryska damerna egen. Hon var en kvinna med
yppig, omfångsrik byst, stora välskurna drag, blå,
smäktande ögon och denna lätt igenkännliga
ryska hy, röd och vit, mågot mjukt, fint, fjunigt,
som längre än hos andra kvinnor bevarar en
ungdomlig, nästan barnslig ’färg åt ansiktet. Det
omaka paret anlände först, korrekt på slaget.
— Välkommen, herr överste — fröken von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
