Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad han dugde till. Ungefär samma tema i olika
variationer fick Karl Alexander höra på mera
än ett håll. Det blev allt mer och mer
obehagligt. Till slut blev det alltför pinsamt, han sände
bort sitt ekipage och gick missmodig till stadens
trädgård. Här hade man på resterna av några
gamla skansar och murar planterat akasior och
popplar, som sedan, så gott de kunnat, vuxit upp
under allmän vanvård. Han satte sig ned på
en bristfällig bänk vid sidan av. ett smaklöst
gjutjärnsmonument över en person eller episod,
som gripit in i stadens historia, och hängav sig åt
sina dystra tankar.
När han kände sig tungsint, nedslagen,
sorgsen, tänkte han alltid på hemmet, Finland.
Varför hade han låtit skicka sig hit till alla dessa
främlingar? Varför hade han icke valt att
återvända till sitt fädernesland, sitt hem? Här var
han illa sedd och avundad. Själv kände han i
djupet av sin själ en pinande avund mot alla
kamrater, dem lyckan beskärt att leva i huvudstaden,
leva där de, som ägde makt och myndighet,
fun-nos, leva där man kunde se och ses, där man
kunde göra sin lycka som det nötet Dodo
Davi-dovitsch. Så växlade hans själs stämning åter
som ett slättlandskap,’ när ett moln skymmer
solen. Känslan av avund slog åter om till
sorgsenhet. Det var inte hans fel, att han sänts hit
till denna smutsiga, ödsliga stad, han hade nog
kämpat emot, men fattigdom, fattigdom, du kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
