Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, odi dessa fixa idéer äro för själen som
obotliga, långsamt tärande sjukdomer för
kroppen. Denna idé förgiftade hennes dagar, förtog
allt, vad livet bjöd, dess krydda och saft. Till
alla dessa själens obehag kom ännu en ’fruktan:
hennes dotter skulle komma hem. Att detta skulle
medföra nya slitningar, nya sorger, nya obehag
för henne, det anade hon med den uppövade
kvinnoinstinkt, som, lika säkert som kompassen
pekar ut den magnetiska polen, ledde henne till
rätta, då det gällde hjärtats angelägenheter.
Våren hade kommit ovanligt tidigt detta år.
Redan i början av maj stod Volgas äng sstrand
glänsande grön, körsbärs- och ihickoriträd
prunkade i full blom. Det hade kostat Anna
Pau-lovna, som med otålighet väntat på våren, både
snille och kvinnolist att få ett möte med Karl
Alexander ute på terrassen. Hon ville
ovillkorligen träffa honom ännu en gång, innan hennes
dotter kom hem, och nu väntades denna alla
dagar. Mötet hade av mellankomna hinder
upp-skjutits dag för dag, men i afton skulle det
äntligen äga rum. Men plötsligen, som fallen från
skyarna, kom där en inspekterande generalsperson
till den lilla staden och tog in hos
regementschefen. Anna Paulovna såg till sin stora
(bedrövelse ingen utväg att under flera dagar bliva
fri från denne objudne gäst.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
