Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också det, stod i Jånbiblioteksromanerna. Ett
ögonblick itänkte han att skjuta på, att skynda
på, för att få en katastrof, en revolution i gång,
och sedan det brustit och gått i sär, bliva fri;
men vad skulle det tjäna till? Snart måste det
ju kotnma besked ifrån Dodo Davidovitsch, bättre
att skiljas utan scener. Och om han ej blev
kallad ned till armén men bröt med henne tvärt,
brutalt, vad skulle han sedan göra i denna lilla
eländiga håla, huru skulle hans liv sedan
förflyta? Hon skulle kanske hämnas, draga fröken
von Hiibners, kanske storhertiginnans vrede över
honom. Nej, nu var han slagen i dessa bojor,
dem han själv smitt sig, dem fick han dragas
med, odh de folevo allt tyngre för varje dag.
Men var dröjde hon i dag, hon som brukade
vara så pinsamt punktlig? Ett ögonblick tänkte
han på att gå sin väg. Men han vågade icke.
Han väntade, gick av och an på terrassen, såg
huru dagen dog bort i bleka flammor, såg huru
högt mot eterns ljus en tornfalk, som försenat
sig på sin jaktfärd, pilsnabbt, snörrätt seglade
mot hemmet, hörde svalornas kvitter, där de likt
okynniga barn, som skickats till sängs, förnötte
tiden med fnitter och prat, i stället för att sova.
Ack, om jag finge fara hem som tornfalken, ack,
om jag finge följa med svallorna, suckade han.
Vårkvällen bredde sin tunna ljusa slöja över
trädgården med dess blommande äppleträd. Det
var så tyst odh stilla under aplarnas kronor, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
