Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg framför sig, de båda unga i vårnattens
hemlighetsfulla ljus. Men så kände hon sig sorgsen,
förtvivlad, ty hon frapperades av rytmen i hans
tal, friskheten, klangen i hans stämma, denna
stämma, som hon älskade så högt och vars minsta
tonfall hon trodde sig känna så väl, men som nu
avslöjade för henne nya tonfall, dem hon aldrig
förr hört. Gripen av smärta flydde. hon ljudlöst
in i sitt rum, och liksom rädd för att någon
förföljde henne, låste hon dörren i dubbla slag.
Där ute på terrassen giok pratet löst på allvar.
— Hur kunde ni känna igen mig? frågade
Vera.
— Jag kände inte igen er, men ert „gör
honnör” påminde mig om några av de ljuvaste
stunder i mina ensamma ibairnår.
Plötsligen frågade Vera: — Vad gör ni här,
varför kommer ni inte in till oss? Karl
Alexander blev svaret skyldig. För första gången i sitt
liv kände han sig ej situationen vuxen.
— Nej, men hör nu, ni ser ju ut som om ni
ertappats på bar gärning, medge att ni––––––-
Men nu hade Kairl Alexander hunnit fatta sig.
— Jag kom från exercisen, var trött och viille
vila mig i denna härliga natt här på er «terrass,
era föräldrar ha en gång för alla tillåtit mig, ja
inbjudit mig hit. Skönheten har lockat mig hit,
och hållit mig fången, tilläde han galant, längre
än jag bort. Han steg upp för att taga avsked
och gå — men vilken väg, frågade han sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
